UPP & NER.. MINST SAGT
Ja vad har hänt sen sist? Säg i stället vad som INTE har hänt!
Skulle kunna skriva en bok för fan! En bok om September... Fast det skulle inte bli så mycket sammanhållning i den boken eftersom det har vänt hela tiden från hopp till förtvivlan MÅNGA gånger..
Men nu känner jag att allt håller på o ordnar till sig igen, är väl därför jag skriver nu antar jag! Har haft lite o stå i!
Först och främst så har jag börjat jobbat, bara det är ju en jävla förändring från att gå hemma och mysa hela dagarna med lillgumman till att kliva upp SJUKT tidigt varje morgon och se till att vi kommer iväg till dagis i tid och sen vara på jobbet och slita i nio timmar och sen till Järbo igen, hämta Ellen, hem, laga mat, bada, tvätta, diska, städa, leka och sen till slut lägga Ellen som har varit trött och grinig sen vi kom från dagis.. Sen kommer timmarna efter det! Då ska man helst vara så där mysigt romantisk och tända ljus och titta någon djupt i ögonen.. Men det blir ju inte så mycket sånt.. Man sitter i fotöljen som en trött gammal avdankad för att sen åtminstone försöka bjuda på ett smile när hjärtat kommer hem efter att ha jobbat först på sitt vanliga jobb och sen målat efter det...
Hur orkar vi???? Hur orkar ni?? För vi kan ju inte vara ensamma om den här situationen..?? Eller?
Är det verkligen så här ohållbart att jobba heltid med barn? Det måste ju gå.. Det ska fan gå!!
Vi ska bli bättre på att planera så att kvällarna inte blir HELT galna! Ja, det ska vi!
Sen har vi ju allt annat som har hänt oxå..
Med morfar som äntligen har opererat höften, några dagar efter den så åker han akut in på sjukan och det visar sig att han har fått en väldigt ovanlig komplikation efter operationen.. Synd bara att dom riskerade min pappas och Ellens morfars liv helt i onödan! Me dont like! Tänk om dom hade lyssnat....
MEn jag säger att inget ont som inte har något gott med sig, tror att vi alla har lärt oss något av det som hänt!
Vi kommer gå stärkta ur det här och morfar kommer snart komma ner och lira fotboll med oss!
Nu måste jag jobba.. skriver mer en annan dag eller ikväll om andan faller på!
Tycker väldigt mycket om mina föräldrar, ni betyder sååå mycket i mitt liv! Utan er hade jag ju helt enkelt inte varit här!! =) Det ni...
Puss och kram på er!
Skulle kunna skriva en bok för fan! En bok om September... Fast det skulle inte bli så mycket sammanhållning i den boken eftersom det har vänt hela tiden från hopp till förtvivlan MÅNGA gånger..
Men nu känner jag att allt håller på o ordnar till sig igen, är väl därför jag skriver nu antar jag! Har haft lite o stå i!
Först och främst så har jag börjat jobbat, bara det är ju en jävla förändring från att gå hemma och mysa hela dagarna med lillgumman till att kliva upp SJUKT tidigt varje morgon och se till att vi kommer iväg till dagis i tid och sen vara på jobbet och slita i nio timmar och sen till Järbo igen, hämta Ellen, hem, laga mat, bada, tvätta, diska, städa, leka och sen till slut lägga Ellen som har varit trött och grinig sen vi kom från dagis.. Sen kommer timmarna efter det! Då ska man helst vara så där mysigt romantisk och tända ljus och titta någon djupt i ögonen.. Men det blir ju inte så mycket sånt.. Man sitter i fotöljen som en trött gammal avdankad för att sen åtminstone försöka bjuda på ett smile när hjärtat kommer hem efter att ha jobbat först på sitt vanliga jobb och sen målat efter det...
Hur orkar vi???? Hur orkar ni?? För vi kan ju inte vara ensamma om den här situationen..?? Eller?
Är det verkligen så här ohållbart att jobba heltid med barn? Det måste ju gå.. Det ska fan gå!!
Vi ska bli bättre på att planera så att kvällarna inte blir HELT galna! Ja, det ska vi!
Sen har vi ju allt annat som har hänt oxå..
Med morfar som äntligen har opererat höften, några dagar efter den så åker han akut in på sjukan och det visar sig att han har fått en väldigt ovanlig komplikation efter operationen.. Synd bara att dom riskerade min pappas och Ellens morfars liv helt i onödan! Me dont like! Tänk om dom hade lyssnat....
MEn jag säger att inget ont som inte har något gott med sig, tror att vi alla har lärt oss något av det som hänt!
Vi kommer gå stärkta ur det här och morfar kommer snart komma ner och lira fotboll med oss!
Nu måste jag jobba.. skriver mer en annan dag eller ikväll om andan faller på!
Tycker väldigt mycket om mina föräldrar, ni betyder sååå mycket i mitt liv! Utan er hade jag ju helt enkelt inte varit här!! =) Det ni...
Puss och kram på er!
Kommentarer
Trackback
