DeT äR MiTT LiV..

Nä, DeT äR DeT VeRKLiGeN iNTe!

Säkert många som tycker annorlunda, men just nu känns det bara som att jag skulle vilja lämna över ansvaret en stund!
Ibland pallar man inte!
Denna oro, denna ständiga oro!
Det är den jag vill slippa!
Tycker inte om att vara orolig, hela jag strejkar då!
Mår som en överkörd bäver!

Jag vet att jag har massa stöd "utifrån", men det blir ju inte på samma sätt liksom!

Jobbiga beslut som måste fattas, jag börjar bli klar med förberedelserna iallfall...
Nu är det bara resten kvar.. :S

Men jag tror att det är rätt, annars hade jag aldrig kommit på tanken!

Nu hoppas jag att lillstumpan blir frisk snart så jag orkar med allting igen!

Nu ska jag nog gå o vila min oroliga själ lite...
Först en tvättmaskin som ska hängas!