DeT äR MiTT LiV..

JaG äR NoG i CHoCK!!
HaR VaRiT MeD oM NåTT iDaG...
NåTT SoM i eFTeRHaND KaN TäRa FRuKTaNSVäRT På PSyKeT..

BiLoLyCKa!

Jag hade varit till Sandviken på Hälsocentralen o fått domen om att jag har ett envist virus som inte vill ge sig, sjukskriven tom torsdag!
På väg hem möter jag i rondellen nån som jag inte alls hade velat sett, en tv-kändis nu dessutom! Jag tänkte lite tyst för mig själv att "Det här blir ju säkert en bra dag ändå"..

Kommer till Jäderfors där jag ser en bil ligger kvaddad i diket!
Alla vet ju vilken hastighet tankarna kan sätta av i..
På inte ens 100 meter hann jag tänka mycket!

* Bil i diket!
* Hur f-n har den hamnat där..??
* Nån måste ju ha kört den dit va??
* Ingen männsika syndes till..
* Kanske hände igår?
* Skulle lyset på bilen då lysa??
* De måste ju ha fått hjälp!
* Ingen människa synstes till...
* Hmm...???
* STaNNa!!!!

Jag stannar på bussfickan inte mycke längre bort än 100 meter, ringer 112 för andra gången i mitt snart 30-åriga liv!
- SoS alarm, vad har hänt??
- Jo, det ligger en bil i diket på Järbovägen! Har ni fått in nått larm om det?
- Nä, det har vi inte. Har du möjlighet o åka o titta?
- Ja visst, sa jag o vände bilen på en femkrona!

Kommer fram till bilen, ser en man som sitter o tittar på mig med en frågande blick!
Jag säger.
- Jo, det sitter en man här. Skickar du en ambulans?

Jag pratar lite med honom o frågar om han ont o så där...
Han funderar hur han hamnat där?
Jag ser blod, men inte vart ifrån det kommer..
Det stannar två sjuksystrar!!!
Tack gode herre för det!
Hämtade förbandslåda o så...
Stannar en till tjej, som senare visar sig vara en arbetskamrat till mig!
Vi velar fram o tillbaka om vi ska lyfta ur honom ur bilen eller hur vi ska göra..
Han sitter inge bekvämt o ganska snart började han tycka att det var ohållbart stackars man!
Han började få ont i benen..
Men vi var ganska överens om att han fick ligga så där tills ambulansen kom!
Vi tog fram kompresser o försökte stoppa blödningen i bakhuvudet..
Gick så där...

Till slut så kom räddningstjänsten..
Många välbekanta ansikten dök ner i diket o jag kunde med varm hand lämna över ansvaret till dom kunniga!
Dom fick ut honom och kunde så småningom ta sig till ambulansen för vidare färd mot sjukhuset o vården!

Jag blir så tacksam en sån här dag!
Tacksam över ganska mycket!!

Vad hade hänt den stackars mannen om inte jag o de andra hade stannat?
Det var verkligen ingen som stannade, ingen av dom som körde framför mig, ingen som körde bakom mig!
Vad är det med folk?
Hur tänkte dom??
" Äh, nån annan stannar väl! "
Hade dom ont om tid?
Har man ont om tid en sån där gång?
Tveksamt?
Det handlar ju om ett människoliv..

Nu hoppas jag att allt går vägen för honom o att han snart kommer på benen igen!

Hoppas att ni alltid stannar, hellre en gång för mycket än en gång för lite!
Nästa gång kan det var ni!
Är så himla sugen o skriva in till tidningen, men jag tror inte det behövs...
Tror att dom säkert har insett vad det var som hade hänt!
Dom mår kanske sämre än vad jag gör nu..

Nu ska försöka vila mig frisk, längtar tillbaka till jobbet..

Vilken förmiddag!