LiVeTS VäNDNiNGaR..
BeHöVeR KNaPPaST SKRiVa aTT DeT VaR LäNGeSeN..
LiVeT HaR SiNa TVäRa KaST HiT o DiT!
MeN Nu SKa Ni Få NåTT aTT LäSa iGeN!
BLiR FöRMoDLiGeN JäVLiGT LåNGT..
Det var inatt!
Vaknade till tror jag eller så hade jag inte riktigt somnat, vet inte!
Jag såg min älskade syster på britsen på sjukhuset..
Precis så som hon såg ut den dagen för snart 16 år sedan!
Allt såg ut precis som den dagen..
Hennes smycken låg i en sån där spy-grej av papp..
Ljuset brann och jag hade precis lämnat in min skolväska o min pärm på ett kontor i närheten.
Där låg hon..
Och där bodde min rädsla som har färgat mitt liv sen den dagen, rädslan som har funnits utan att jag vetat..
Men nu vet jag, från o med natten som var, vet jag!
Min rädsla för att vara med om samma sak igen, att bli lämnad av någon som man har älskat så mycket, utan ett farväl, utan nått...
Jag har levt mina sista 15 år i detta liv, det är hela mitt vuxna liv vi pratar om här, med ständig rädsla för att det ska hända igen!
Jag har förskjutit de nära på ett sånt makabert sätt att jag får ont i mitt hjärta!
Min pappa har jag knappt någon kontakt med..
Min två älskade bröder har jag knappt nån kontakt med..
Min övriga släkt som mina fastrar o min moster o morbror har jag ingen kontakt med..
Mina kusiner har jag knappt någon kontakt med..
Min älskade mamma har jag gjort mitt bästa för att oxå förskjutit, men hon har bitit ihop och hållt sig nära mig och fått tagit en massa skit..
Jag älskar ju egentligen alla så mycket..
Kärleksförhållanden har jag haft..
Men på vilka grunder kan man undra?
Jag har bara sårat de oxå..
Förstår ni hur något som hände för snart 16 år sedan kan ha påverkat hela mitt liv?
Nu sitter jag här och gråter för vad jag har gjort men samtidigt gråter jag av lättnad att jag har kommit på vad som stört hela mitt väsen i så många år!
Äntligen kan jag acceptera min rädsla och gå igenom resten av mitt liv tillsammans med min underbara dotter med en känsla av lättnad, tacksamhet och en känsla av kärlek till livet o allt vad det innebär!
Man kan inte leva utan kärlek!!
Jag kan nu äNTLiGeN börja leva igen!
Vi äR iNTe eNSaMMa..
hej älskade unge!
Jag kommer och kramar dig när vi ses nästa gång. Jag älskar dig minst lika mycket som du älskar Ellen. Om inte mer. Jag har ju haft en rädsla jag oxå i alla dessa år och det är ju att mista dig eller Roger det oxå. Vilket jag hoppas slippa vara med om. kramar från mamma
Älskade vän!
Lite svårt att se just för de tårar som rinner för kinden ner, älskade vän inte en dag för tidigt som du kom till insikt.
Finns här för alltid i all evighet massa kärlek och kramar till dig min vän!!
Älskar dig och mig kommer du få dras med Läääännngggee!
<3
